Tillbaka i Värmland efter lång vila och en vecka som kan summeras kaos!

Nu sitter man här igen, i ett litet rum, någonstans i Värmland. Tö vädret har slagit till även här vilket gör att vägarna är extremt hala. Många saknades idag på uppropet, men endast en klasskamrat har valt att återgå till sitt gamla jobb medans resterande del försov sig eller var sjuka. Nu ska vi läsa Tyska, Engelska, Entreprenörskap och marknadsföring m.m. Tror till och med att det blir "avancerad" tyska för min del. Vem kunde tänka sig att grund tyskan från årskurs 7-9 satt kvar. Men nu skiter vi i skolan och går en vecka tillbaka i tiden:).

Det är måndag. Planerna att få tag på betesfisk nära hemmet har gått i stöpet och jag och Pontus sätter oss i bilen för att fara till Älmhult för att hämta mört. En resa som tog runt 2-3 timmar i det fina väglaget. En beställning på 100 exklusiva mörtar hade gjorts. Nu hade vi äntligen betesfisk hemma!!! Fick höra att folk från Helsingborg vallfärdades till Älmhult för att få tag på mört. Inte konstigt att priset är det dubbla jämfört med Värmland.

Tisdag morgon. Solen har inte gått upp när vi väl har packat klart bilen och kommer iväg för årets första pass. Sen att det var en liten solförmörkelse när det var så dimmigt gjorde att mörkret höll sig lite längre än vanligt. Vi var tillbaka i fjolårets guldvik för att se vad den kunde leverera i år. Det tog inte allt för lång tid innan vippan drogs ner och pinglan dallrade och jag satte fart mot spöt. För första året skulle vi även fiska med spö vilket vi aldrig hade gjort innan.
Väl framme vid spöt så går det inte ut någon lina. Fan tänkte man, vinden som har dragit ner linan. Då sticker gäddan och mothugg görs. Den känns inte så stor säger jag, en tvåa kanske trea, men väl framme vid hålet inser gäddan att den inte vill upp och två tre kilo blir genast två kilo till. Efter en liten kamp får vi upp huvudet genom hålet och med ett stadigt gälgrepp landar Pontus min gädda. Vågen går hela vägen upp till 5,8kg och årets första fisk var inte allt för dum.

Tyvärr skulle detta dock bli dagens största, men inte utan dramatik. Vi fick ju fler fiskar på kroken. Jag lyckades att landa två stycken till för dagen, men där var det över för min del. Min flickvän lyckades att få upp en liten rackare.

Sen har vi ju Pontus..........tre fäll, två STORA, men endast en liten krabat ville besöka honom på land. De två större bet av allt för honom:(

Med denna dagen avklarad var det ju inplanerat att vi skulle ta två pass till:)

Torsdag. Snön faller och det blåser riktigt ordentligt! Jag och Pontus som hade svärmors lilla jeep kom fram till dagens fiskeplats och då ringer telefonen. Det är Johan. -Maja har kört fast. Vi vänder och åker tillbaka och ser att hon har glidit ner i diket och grävning och puttning av bil påbörjas. Efter mycket slit kommer den lilla bilen ut och Maja beger sig hem.
Nu står vi nos mot nos med Johan. Vi bestämmer oss för att backa, skulle vi aldrig ha gjort! Snön försvinner under våra jul som en lavin drar ner för berget. Man tar tag i vad man kan finna och hoppas att bilen inte ska välta. Vi vågar inte oss på att röra den. Så illa står den. Efter ett samtal till svärfar så inser vi att vi för tillfället inte har någon som kan hjälpa oss så vi beger oss hem.
Då vi nu står i vägen för att Johan ska kunna köra framåt så är det hans tur att backa. Det går bra ända fram till där Maja körde fast. Då var det Johans tur. Ännu en gång var det dags att gräva och putta. Går mycket enklare med denna bilen än den första:).
Väl hemma ringer svärfar och säger att han har kanske hittat en bil som kan dra upp oss. Vi åker tillbaka i "monster bilen" som ska hjälpa oss. Det händer inget, bilen bara spinner medans jeepen ligger kvar i diket. Vi får ringa efter en bärgare! Efter många timmars väntan dyker äntligen bärgaren upp och utan några större bekymmer vinschar han upp oss ur diket. Bilen har klarat sig galant. Tack vare en bra försäkring blev även bärgaren billig:)
Vi bestämmer oss för att göra ett nytt försök imorgon....

Fredag. Då gårdagen inte var till vår största belåtenhet väljer vi att byta plats. Timmarna går och nya hål borras för att man förhoppningsvis ska komma i kontakt med gäddan. När pojkarna sedan blev trötta började dem att bygga snögubbe istället. Jag själv ser att solen tittar fram så jag väljer att gå ut i den för att bara njuta lite. Skulle jag aldrig gjort. När molnen tog solen vände jag mig om och vips sjönk min ena fot genom isen. Jag lyckades med den underbara bedriften att hitta ett gammalt hål. Medans jag värmer min fot över elden får vi dagens första och enda fisk. Inte allt för stor.....tur att snögubben blev så bra att det rädda denna dagen.

Här kommer lite bilder från veckan:)

Nu får vi se om nästa pass kommer redan till helgen:)

//Robban



RSS 2.0