Det va sedan länge planerat att vi skulle ta oss en tur med Strende (FiskeGuidenIVärmland). Först var tanken att vi skulle ut idag(söndag), men då väderleken inte såg ut att vilja tillåta ett fiske så var det så gott som inställt. Dock blev han avbokad av ett par andra kunder som egentligen skulle ut och efter många om och men fick vi med oss Frank Strengell. Vädret skulle vara lite vind med många minus grader:) och den enorma kylan höll på att sätta stopp för oss redan i hamnen. Men den entusiastiska guiden slet som ett djur under gryning och lyckades hacka loss tillräckligt med is för att få i båten. Vänerntjänsten (tror jag dem heter) ska också ha ett enormt tack för hade dem inte kört sönder resterande del av isen i hamnen så tror jag inte att vi hade kunnat ta oss ut.

Väl ute ur hamnen var det dags för den korta färden på 5-10 minuter. Is på durken gjorde det inte allt för lätt för mig att stanna kvar i båten. Båda mina fötter lämnade golvet under en kort stund och hade jag inte hållt fast mig ordentligt hade jag defenitivt satt mig i knät på Henric. När motorerna tillslut fick ge vika för att Johan hade funnit sin start plats var vi alla belåtna:). Henric såg inte allt för frisk ut, men ingen mat lämnade hans mage. Vinden gjorde det inte allt för lätt för oss ovana trollare när vi var ute i ingen mans land och hela tiden försökte man finna något att hålla fast vid.

Nu var det dags att börja fiska. Johan visade först hur löjan skulle apteras innan den åkte ut i vattnet. Totalt körde vi med tio spön riggade. Tur nog så inte med löja på alla för detta var dagen då plastbete var det som gällde. Jag hängde helt ärligt inte med i starten med kameran. Då vi hyfsat fort fick den första öringen och laxen. Men då fisken inte heller var lovlig så åkte dem snabbt tillbaka ner i det tysta blå.

Men en hyfsad bild fick jag på Franks lax.

 

Efter detta var det lugnt ett tag. Sen var det ännu en gång dags för Johan att skrika. FISK!!! Det var min tur, adrenalinet pumpa genom hela kroppen. När jag väl fick spöt och såg att fisken hade tagit en del lina och kände tyngden i andra änden så önska man inget annat än att den skulle sitta kvar på kroken. Men nu kändes det inte som en lax och när fisken visade sina sylvassa tänder uppe vid ytan en runda insåg vi att det var en gädda. Men den var tung. Kan det vara nytt pb?

 

 

 

 

Det blev inget nytt pb, men det var inte långt bort. Vi beräknade fisken till att väga strax över 6kg.

Då vi inte hade räknat med att vi skulle ha såhär många kontakter under hela dagen så var vi redan nöjda. Detta fira jag och Frank med att dela på en cigarr:)

 

Efter att vi har kört runt på öppet vatten ett tag så börjar vi att ta oss en bit inåt igen för att söka betesfisk. Inte allt för långt från där vi tog första öringen och laxen fann vi stimmen med löja och det började att hugga igen. Henric tappade en liten fisk rätt så direkt efter krokning. Men det tog inte allt för lång tid innan Frank drillade in en liten öring. Sen var det dags för mig igen och ännu en gång var det något lite större på kroken. Rätt så odramatiskt fick jag upp en vildlax på närmare 5kg. Tyvärr inget för julbordet denna gången heller.